Vår
Någon gång per vecka händer det att jag får vara barnvakt på kvällen (vanligtvis slutar jag ju vid 6). Jag vill inte påstå att det är särskilt jobbigt, egentligen - det betyder bara att jag vid sju nattar barnen, och sedan får jag lite tid för mig själv här hemma (en av sakerna som jag ser fram emot när jag kommer hem igen är att vara själv hemma. Det händer liksom aldrig här). Och nattningsstunderna (vi kan väl låtsas att det är ett ord?) är ju nästan dagens mysigaste. När Jonty ligger på ens arm och man läser godnattsaga och sedan får en kram och en "Night night, Cece. Love you!" Eller när tjejerna kramas hårdare än någon annan stund på dagen och gör allt för att jag ska stanna liiite längre. Idag fick jag till exempel sjunga tre låtar på svenska innan de släppte iväg mig.
Ikväll tappade Georgia en tand som varit lös superlänge, och jag tror hon hade lite svårt att somna med den spännande insikten i sig att tandfén kommer att komma ikväll. Hon fick mig att svära på att skriva en lapp till tandfén och lägga vid hennes kudde, där jag skulle fråga om tandféns riktiga namn samt be henne lämna en gnutta magi i huset innan hon ger sig vidare. Så sedan barnen somnade har jag suttit och skrivit lappar med olika handstilar och försökt komma på vad tandfén kan tänkas heta, innan jag till slut drog till med lösningen att hon inte får avslöja sitt namn, för då kan hon inte vara tandfé längre...
Värmen kommer smygande allt mer här. Om bara två veckor åker vi ju till Fiji, så då blir det värme så att det bara smäller om det, men även här i Auckland känner man att våren har kommit. Och redan nu börjar jag tycka mer och mer om jobbet igen - i tisdags hade Jonty och jag play date på stranden med en annan au pair och hennes lilla kille, och att bara sitta i sanden i solen medan pojkarna letade snäckor och grävde i sanden var ju helt underbart. Idag har vi varit vid en superstor lekplats och matat änder och klättrat och gungat och haft det supermysigt. Det är otroligt vad lite fint väder kan göra med en!