En vecka
Ja, hur overkligt det än må kännas så är det ju faktiskt bara en vecka kvar tills jag åker nu. Packningslista har jag skrivit men resväskan står fortfarande tom. Men trots att det är svårt att förstå att det är så nära nu så börjar insikten ändå smyga sig närmre allteftersom jag bockar av saker på listan av vad som ska göras innan måndag.
Idag köpte jag till exempel de sista presenterna till familjen. När jag tittar på högen av paket nu ser det nästan ut som om jag försöker köpa deras kärlek, men jag vill ju faktiskt bara visa uppskattning för att de tar emot mig. Och förhoppningsvis göra dem lite glada också!
Så nu är det bara att hålla tummarna för att alla gillar det de får...
... och för att just den här presenten kommer fram till Nya Zealand i en del. Den ska nog få resa i handbagaget för säkerhets skull.
En vecka, alltså. Den kommer väl flyga förbi, som alltid, och sen står jag där på flygplatsen och vinkar hejdå till familjen. Nej, ännu har det nog inte gått upp för mig ändå att det är så nära nu.