Bondi Beach


Imorgon är det juni och bara tre månader kvar tills de sista veckorna i Sverige för den här gången. Vi har börjat kolla lite löst på flygresor och jag sparar så mycket pengar som jag bara kan för att vara redo att ge mig av efter sommaren...
Hit ska vi ju, till otroligt vackra (och något överbefolkade) Bondi. Minns att jag fick höra från en del kiwis att just det här området av Sydney blivit lite sunket på senaste år men det var inget jag märkte av när jag var där. Det jag märkte var att vi satt på en fantastiskt mysig uteservering och alla runt oss var solbrända och lyckliga och ungefär i min ålder, och de gick barfota längs gatan som ledde ner till stranden med surfbrädor under armarna eller en handduk slängd över axlarna. Och jag ville bara vara en av dem, och snart kommer jag att vara det också.

Jag minns väldigt tydligt ett ögonblick i Nya Zealand som jag tror att jag skrivit om här på bloggen förut. Då hade jag, Åsa och Maria varit i Coromandel och satt i baksätet på en bil och trängdes på vägen tillbaka till Auckland, och hela staden hade ett sådant där sken över sig som den bara har på tidiga sommarkvällar när solen är låg över vattnet. Jag skrev om det för det var då när jag satt där som jag insåg hur mycket jag älskade landet samtidigt som det gick upp för mig hur lite tid jag hade kvar där. Och då sa jag, Åsa och Maria till varandra, att tänk om vi bara kunde skaffa en lägenhet nere vid hamnen och stanna kvar, bo tillsammans vi tre och inte längre vara au pairer men leva där ändå?
 
Fast även om vi älskar Nya Zealand så är man kanske lite färdig med just Auckland. Så det faktum att vi ska ta den idén och applicera på underbara, varma, livfulla Sydney istället känns bara så himla underbart. Redan nu har vi också bestämt att vi måste ta en vecka eller två i NZ också. Krama lite på våra värdfamiljer, gå längs gatorna vi kunde utan och innan, äta på favoritrestaurangerna och kanske besöka några av de underbara ställena vi blev alldeles förälskade i på nordön. Och det känns också så himla underbart. Sverige är ju mitt hem, så är det, men Auckland blev verkligen mitt andra hem, och jag längtar redan efter att få besöka det igen.