Dagens funderingar
Ja, det blir en pose-ig (i brist på bättre ord) selfie för att visa att jag klippt av över en decimeter på mitt hår. Men med tanke på hur långt det fortfarande är så kan vi ju konstatera att det behövdes. Det är torsdag och snart bara en vecka kvar tills min familj kommer hit. I helgen är det bara jag och barnen hemma, så det känns nästan som ett litet avslut för oss tillsammans... Sedan blir det ju fullt upp med min familj, jul... och ja, sedan är det ju dags att hoppa på det där planet och lämna.
Det kanske låter hemskt att säga, men det är inte bara jag - alla mina au pair-kompisar säger detsamma - det man kommer sakna mest är ändå inte familjen, utan själva livet här. Självklart kommer jag längta efter barnen då och då men det känns som om det man verkligen förlorar när man åker hem är livet runt omkring; staden, resorna, alla platser, alla underbara människor som man såklart kan hålla kontakten med men som inte kommer finnas i ens liv på samma sätt som här. Det finns många saker som är bättre med Sverige än NZ, men som alltid när saker är på väg att ta slut vill jag bara klamra mig fast vid det, och visst älskar jag nog det här landet mer än jag kanske insett under min tid här...
Men, för att se saker från den ljusa sidan, så får jag ju snart krama min mamma och pappa igen. Och det har jag saknat.