Ensam med barnen
Jag har så mycket att berätta och så många bilder att visa, men just nu så vill jag mest av gå och lägga mig och läsa och sedan förhoppningsvis somna tidigt, för jag vet att jag kommer bli väckt långt innan mitt alarm ringer imorgon bitti, och det kommer att vara så motvilligt som jag släpar mig upp...
Den här veckan är jag nämligen ensam med barnen! Eller ja, åtminstone fram till torsdag. Prue och Nigel, föräldrarna i familjen, är på en liten semester till Melbourne och det blir alltså 24-timmarsskift som gäller för mig tills de kommer tillbaka. Efter att ha klarat av den första dagen så kan jag säga att det kommer att gå, men att det kommer vara utmattande. Det är liksom så mycket att göra hela tiden, och ingen paus förrän nu, då barnen har somnat.
Men jag ska verkligen inte klaga på mitt jobb. I helgen var jag på roadtrip till Coromandel (som jag får berätta mer om imorgon) och när jag kom hem sent igår berättade Prue att Georgia, mellantjejen, hade frågat efter mig hela eftermiddagen och längtat tills jag kunde komma hem. Och i morse när jag klev upp sprang Jonty ifrån sin pappa (som han avgudar mest i hela världen) och ropade "Cece!" med världens leende på läpparna. Så då får man väl ta lite sömnbrist i några dagar. Det är ju inte för alltid.
Vi är glada över att vara återförenade!
skriven
Förstår att det är jobbigt ibland o det tycker säkert dina föräldrar med. Vi saknar dig med Cissan och det är lika roligt varje gång att följa dig på din blogg. Vilken härlig bild på dig och Jonty. Han ser verkligen lycklig ut. Nu är våren här och vi hoppas den stannar ända fram till sommaren (ingen snö nu tack!). Vissa elever har kommit till skolan i shorts i ett par dagar nu. Lite för kallt ännu tycker jag. Hur går det med körningen? Jag hörde om din punktering. Tänk att det ska hända just i Nya Zeeland. Ja, nu har du gjort det med och klarat av det. Var rädd om dig och ha det bäst!!!! Massa kramar/Gunilla