Ibland...
Egentligen så finns det ingen logik i att alla människor jag tycker bäst om i världen är där hemma i Sverige, och så har jag valt att inte vara där med dem. Att jag har lämnat hela mitt liv, om så bara för ett litet tag. Och även om tiden rusar förbi och en sjättedel har gått och jag kommer vara tillbaka innan jag hunnit blinka, så är det jobbigt ibland.
Men så har man en sådan förmiddag då Jonty skrattar åt allt man gör och är på superhumör, och så kommer tjejerna hem och vill berätta allt de har gjort under dagen och allt känns genast lite bättre. Men jag saknar er där hemma ändå!
Så jag hoppas ni kommer hit snart, så jag får krama er!