Detta hände visst också
Jag känner nästan att bilderna får beskriva detta, höjdpunkten från min och Marens resa och kanske något av det häftigaste jag gjort i mitt liv. Det går liksom inte att förklara känslan av hur overkligt högt uppe man var, hur isande kall luften kändes (och de sa åt oss nere på marken att vi inte behövde våra extrajackor!!!) eller hur man liksom fick anstränga sig för att in allt: vyerna, luften, känslan av att bara falla...
Det ni ser i mitt ansikte som kan misstas för rädsla är bara glädje! Till min stora förvåning så var man inte ett dugg rädd. Jag trodde att kroppen skulle skrika i protest och att det skulle vara som att kasta sig mot döden, men jag var helt lugn från det att vi lämnade planet till att vi landade i gräset 4,5 km nedanför.
Och då kan jag kryssa av detta från min bucket list av saker jag måste göra i NZ!
skriven
wow och åter wow. Att du var så modig hade jag ingen aning om. Medger att det ser häftigt ut men jag hade ALDRIG utsatt mig för detta. Ska visa Kasper när han kommer hem från Göteborg ikväll. Philip är visst sugen att göra detsamma när han kommer till dig. Inte brås ni på det "Almska" släktet vill jag lova. Nu har Peter och jag tagit våra första dopp för i år på Koudden. Ifredags em efter jobbet blev det premiär och i går morse tog vi morgondopp. Är det bara varmt i luften så är det skönt men idag står vi över - det ösregnar. Jaha, då blev det skidresa och inte Hawaii eller? Kan ju vara häftigt att ha åkt skidor i NZ med. Jag är nyfiken på vad som mer står på din bucket list. Har du inte gjort mer än man kunde tänka sig redan?? Låter iaf som om du har det bra och det är vi glada för. Vi saknar dig! Ha det bäst och massa kramar till dig/Gunilla