Maori Village Visit
Kia Ora!
Här kommer äntligen lite fler bilder från vår påskresa - efter en härlig dag med White Water Rafting begav vi oss till Tamaki, en Maori-by alldeles utanför Rotorua, där vi skulle få en kulturell upplevelse. Vi blev upphämtade av en buss tillsammans med ett gäng andra turister, och redan där på bussen började kvällen med att chauffören berättade att vi måste välja en hövding för vår buss. Hövdingen skulle redan representera oss allihop när vi kom fram till byn, där vi skulle mötas av tre Maori-krigare. De skulle utföra en krigsdans som skulle sluta med att de skulle lägga en gåva vid våra fötter - om vår hövding sedan plockar upp den så betyder det att vi kommer i fred. Annars... tja, annars skulle vi nog inte bli särskilt varmt välkomnade.
Som chauffören fick det att låta så var detta mycket strikt, man fick absolut inte skratta eller göra sig löjlig över krigarna och deras ritualer, inte visa minsta brist på respekt. Så jag tror det var med lite fjärilar i magen som en kille anmälde sig som hövding (för ja, det var tvunget att vara en vuxen man!)
Som tur är behövde varken han eller vi andra vara nervösa särskilt länge. Stämningen blev genast lättsam efter att han tagit emot fredsgåvan och Maori-hövdingen sa åt oss alla att andas igen. Sedan utförde de två hövdningarna hongi, vilket är Maori-folkets sätt att hälsa.
Det jag minns är att man skakar hand och nuddar varandras näsor två gånger.
En fun fact som vi fick lära oss var att deras ansiktstatueringar faktiskt inte är äkta - de brukade vara det, deras förfäder hade riktiga tatueringar i ansiktet, men som den här killen sa så vill han gärna kunna skaffa sig ett jobb också. Därför målar de på dessa inför sådana här kvällar, för att visa hur det brukade se ut. Tatueringarna på deras armar och ben är generellt sätt riktiga dock, och utförda på ett traditionellt vis (alltså inte direkt samma metod som moderna tatuerare ägnar sig åt).
Under kvällen fick vi se och testa på en massa olika grejer - några fick lära sig den traditionella krigsdansen, the haka, (men återigen bara män) och vi fick göra lekar och annat som användes för att träna upp krigarnas snabb- och smidighet. Just det här hade något med fingerfärdighet att göra, om jag minns rätt.
Och kvällen avslutades med Hangi, en måltid som tillagas i ett hål i marken. Här tänder man en eld över men jag skulle tro att det härstammar från att man tidigare utnyttjade den heta underjorden som finns på så många ställen här i Nya Zeeland. Maten var i alla fall god och vi fick avnjuta den till tonerna av traditionell Maori-musik! Jag lovar, alla som jobbade här sjöng helt fantastiskt. Maren och jag började fundera på om man blir utesluten ur familjen här ifall man inte kan sjunga...
Hur som helst - detta är helt klart utformat för turister men definitivt värt ett besök!
Hur som helst - detta är helt klart utformat för turister men definitivt värt ett besök!