Sydön, del 3
Från Kaikoura tog vi oss vidare till Christchurch - där finns inte alltför mycket att se, särskilt sedan jordbävningarna 2010-2011 (där nästan 200 människor dog) - men vi var exalterade ändå, för där skulle vi möta upp Saara!
Saara (längst till höger) var också au pair i Auckland men hon lämnade oss för att åka hem till Finland i augusti. Då började hon plugga, men nu fick hon paus från universitet och bestämde sig för att komma tillbaka och resa med oss. Såå kul att ses igen!
Och Chrischurch var okej - otroligt ändå hur mycket raserade byggnader och förstörelse som fanns kvar med tanke på att det gått över tre år sedan den sista av de stora jordbävningarna. Då börjar man förstå hur omfattande skadan måste varit.
Men vi stannade bara en natt (på ett riktigt äckligt hostel dessutom) innan vi, nu i bil, tog oss vidare till Lake Tekapo. Där bodde vi på hostel med den här utsikten - liiite bättre än den i Christchurch. En gnutta.
Dagen efter körde vi till en annan skön, Lake Pukaki. Här har smältvatten från glaciärerna gjort vattnet overkligt blått - ni vet när man målar med tuschpennor, och ska färglägga hav, och det aldrig riktigt ser ut som vatten? Ungefär den färgen har Lake Pukaki. Magiskt!
What a wonderful world... Ja, den som inte tycker att världen är vacker borde spendera lite tid i Nya Zealand.
