När familjen kom
Det var nästan med en nervös - eller kanske mest förväntansfull - känsla i magen som jag vaknade den lördagen då min familj skulle komma. Det var en lång förmiddag innan det var dags för mig att ge mig av till flygplatsen. Jag minns att jag stod och väntade i ankomsthallen och så plötsligt såg jag Philip komma ut genom de där dörrarna (han är ju rätt svår att missa). Och så var de där, i min andra värld. Min första känsla var att det var som om jag aldrig hade varit ifrån dem.
Det första vi gjorde var att åka ner till Mission Bay för att äta en sen lunch - jag ville ha dem för mig själv en liten stund innan de skulle få träffa min värdfamilj.
New Zealand Christmas Tree - det kallas så för att det blommar kring jul.
Den kvällen satt vi och åt med mina värdföräldrar, mamma och pappa försökte prata lite med barnen men de var rätt blyga - men väldigt intresserade! Så fort min familj hade kommit in genom dörren och gått för att lämna sina väskor var Jonty framme och ville veta: "Where your brother, Cece? Where your mummy? Where your daddy?" Men när de väl kom tillbaka in i rummet försvann tog blygheten över, i alla fall de där första dagarna...
Andra dagen tog vi tåget in till stan, shoppade och såg oss omkring. Det var en konstig känsla, att de var där i MIN stad, och rätt roligt att se dem fascineras över sådant som verkligen blivit vardagsmat för mig. Jag förstod inte varför de ville ner och fota i hamnen - den är ju inte så speciell för mig, inte längre i alla fall. Men nu när jag sitter hemma och kollar igenom bilderna på mammas och pappas kamera så är det ju rätt roligt att ha bilder som påminner mig om vardagen i Nya Zealand också, inte bara från alla resor och äventyr.